DrivkraftArtiklar

Egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar och fond för utvecklingsutgifter – hur fungerar det?

När det gäller redovisning av egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar är skillnaderna stora beroende på om företaget tillämpar regelverket K2 eller K3. Med tanke på de restriktioner som finns, framförallt i K2, är det viktigt att välja rätt regelverk.

En immateriell tillgång brukar definieras som en icke-monetär tillgång utan fysisk form, till exempel patent, licenser, varumärken och goodwill. En immateriell tillgång kan även vara något som företaget utvecklar själv, antingen med egen personal eller köpta konsulttjänster.

Vad är en egenutvecklad immateriell tillgång?
Det kan vara svårt att avgöra om en immateriell tillgång är egenutvecklad eller förvärvad. Många gånger handlar det om stora belopp, vilket gör gränsdragningen ännu viktigare. Två frågor att ställa är:

  • Vem är ägare till projektet?
  • Skapas något unikt?

Om företaget är ägare till projektet, driver projektet framåt och utvecklar något unikt kan tillgången ses som egenutvecklad till skillnad från om företaget förvärvar en tillgång och gör företagsanpassningar. Det går inte att sätta några generella gränsvärden för vad som ska klassificeras som egenupparbetad tillgång eller inte. Det är en bedömningsfråga som varierar från fall till fall och som bör utredas noga. Företaget måste även ta ställning till vilka utgifter som är tillåtna att aktivera och vilka utgifter som måste kostnadsföras direkt i resultaträkningen.

Fond för utvecklingsutgifter
Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening upprättar sin årsredovisning enligt K2 är det inte tillåtet att aktivera egenupparbetade immateriella tillgångar. Om årsredovisningen upprättas enligt K3 kan företag aktivera egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar genom att föra över motsvarande belopp från fritt eget kapital till en fond för utvecklingsutgifter. Syftet är att begränsa möjligheten till utdelning då fonden för utvecklingsutgifter klassificeras som bundet eget kapital.

Om ett företag inte har så mycket fritt eget kapital att det motsvarar beloppet som ska aktiveras uppkommer en ansamlad förlust. Företaget kan inte låta bli att föra över pengar från fritt till bundet eget kapital bara för att en ansamlad förlust uppstår. Denna omföring är tvingande.

Hur kan fonden för utvecklingsutgifter användas?
Fonden för utvecklingsutgifter hanteras på samma sätt som en uppskrivningsfond. Förändringar i fonden och återföringar från bundet eget kapital till fritt eget kapital sker genom:

  • upplösning i takt med avskrivningarna av den aktiverade posten
  • upplösning med motsvarande belopp som en eventuell nedskrivning
  • användning vid ökning av aktiekapitalet genom fondemission
  • användning, enligt särskilda regler, för förlusttäckning.

Ordning och reda med anläggningsregister
Regeln om fond för utvecklingsutgifter lanserades i samband med förändringarna i årsredovisningslagen som trädde i kraft för räkenskapsår som inleddes efter den 31 december 2015. Eftersom regeln är framåtriktad kan företag ha både aktiverade tillgångar utan koppling till utvecklingsfond och aktiverade tillgångar med motsvarande belopp i en utvecklingsfond. För att hålla ordning på de olika aktiveringarna av egenupparbetade immateriella tillgångarna, dess avskrivningar och övriga förändringar behövs ett anläggningsregister.

K3 krävs för aktivering av egenutvecklade anläggningstillgångar
Sammanfattningsvis kan sägas att alla utgifter i samband med eget utvecklingsarbete ska redovisas som kostnader. En fond för utvecklingsutgifter kommer därför inte att finnas i ett K2-företags balansräkning. Om företaget vill ha möjlighet att kunna aktivera egenutvecklade immateriella anläggningstillgångar måste huvudregelverket K3 väljas.

För mer information kontakta ditt närmaste EY-kontor.